måndag 10 december 2018

Varför är jag Sverigedemokrat?

Här i mitt första blogginlägg tänkte jag ta upp frågan som många ofta ställer till mig.

"Varför är du Sverigedemokrat?"

Egentligen tycker jag att det är en oerhört onödig fråga. Min första fråga till andra människor när jag får reda på deras partitillhörighet är ju inte varför de är moderater, centerpartister eller socialdemokrater.

Men tillbaka till frågan. Jag kommer ihåg det första riksdagsvalet som jag fick rösta i, då la jag min riksdagsröst på Folkpartiet (n.v Liberalerna) då deras politik var närmast min egen, även om jag då var moderat. Från början var jag en riktig moderat, jag höll med om de flesta frågor partiet drev, allt i från vård och omsorg till skolan och skatterna. På den tiden var det ett parti som stod fast för sina åsikter och var konservativa i många frågor. Fram tills mitten av 2015 var jag moderat, det var i samband med den avgående Fredrik Reinfeldts tal om att vi skulle öppna våra hjärtan som jag började fundera. Sverige hade svårt redan då att hantera den mängd migranter som kom till våra gränser. Jag ställde mig frågan hur vi skulle kunna hantera ett ökat antal utan att välfärdssystemet skulle belastas alltför mycket. 

Precis som många andra svenska började jag lyssna på andra partiers politik för att se om någon annan hade samma tankar som jag, där var Sverigedemokraterna. Dock hade jag precis som många andra hade (och många har idag) den bild av Sverigedemokraterna som media målar upp. De var ett obehagligt gäng med extremister och rasister, mina reservationer var mycket stora. I min bekantskapskrets kunde man inte nämna Sverigedemokraterna utan att folk ryggade tillbaka och ojade sig. 

Det tog fram tills början av 2016 som jag på riktigt satte mig in i Sverigedemokraternas politik. Ju mer jag läste desto mer förstod jag att det inte var något hemskt, det var i stora drag den politiken som Moderaterna för några år sedan stått bakom men lite mer konservativt, det var absolut inget rasistiskt eller extremt. Det här förklarade också varför många fd moderater hade sökt sig till partiet.

Jag gick på mitt första partievent i maj 2016, Vårtalet på Långholmen i Stockholm. Innan jag åkte dit satt fortfarande alla tankar kvar om att det skulle vara massor av skinheads där och att jag som är från Filippinerna skulle vara utstött. När jag kom dit var det raka motsatsen, det var alla olika typer av människor där. Det var unga, gamla, mängder av människor med utländsk bakgrund och alla var bara glada och allmänt positiva. Jag kände mig helt enkelt välkomnad direkt!

När Jimmie Åkesson sen höll sitt vårtal som innehöll följande stycke blev jag riktigt rörd och kände att det är ju precis det jag har tyckt under en lång tid:
Konflikten i det svenska samhället idag handlar inte om hudfärg, om kön eller om sexuell läggning eller om klass. Konflikten går inte heller mellan de som är födda i landet och de som inte är det. Den verkliga konflikten står mellan det konstruktiva och det destruktiva. Mellan den som är bredd att anstränga sig, bidra och göra en insats för vårt land och den som inte är det. Mellan den som bygger bilarna och den som bränner bilarna. Mellan den som fyller våra barn med kunskap och självrespekt och den som fyller dem med droger och självömkan. Kort sagt, konflikten står mellan de som stärker vårt land och de som förstör vårt land.

Bara för att jag höll med om vad han sa betyder det inte att jag kastade mig huvudstupa in i partiet, jag kollade på otaliga debatter, intervjuer och reportage om partiet och dess olika företrädare innan jag själv bestämde mig att bli aktiv. Det tog fram tills valkampanjen inför riksdagsvalet 2018 innan jag på riktigt tog steget in.

0 comments:

Skicka en kommentar

© Alvin Wester 2014 | Alvin-Jeremar.Com